Kunde inte låta bli...

.....att visa upp honom för hela wwwärlden, mannen i mitt liv!
Den lilla mannen som mitt i trotsåldern får mig att skratta högt...
När jag läste bockarna Bruse härom dagen så sade han: -Nej, mammis, det är ingen bock, det
är en geting!...jaja, det är det ju svårt att säga något emot, eller hur?

Min väninna skrev och berättade att hennes son var orolig för han hade fått ett
myggbett på magen som han tyckte såg ut som en tredje bröstvårta och han var orolig för de skulle till Paris och han trodde inte man fick flyga med en extra bröstvårta!
Vad får man det ifrån då?
Jag undrar vad som rör sig i deras små huvuden ibland.
Det är synd att man minns så lite från sin egen barndom, åtminstone de roliga delarna...

Jag kommer mest ihåg de där ångestladdade händelserna, som när vi lekte blindbock på baksidan och jag lurade min lillebror att stupa över vårt staket genom att locka
på honom när han var "blind".
Det har jag ångest för än idag...
Eller måndagarna när pappa, som var lärare, hade kvartsamtal i skolan och mamma jobbade sent och jag fick vara barnvakt åt min lillebror...
Jag stod på trappan stel som en pinne och lyssnade efter mammas cykel nedåt vägen i flera timmar (kändes det som!) medan brorsan rev huset.
Jag kan än idag höra signaturmelodin till mitt hatbarnprogram om Benny och de stora barnen och hans vuxna kompis som spelade saxofon, agghhhh!
"Och här kommer de STORA barnen, dumdedumdedumdedum"...

Nej, nu ska jag försöka minnas soliga bad och glada skratt, inga skilsmässor och ledsna mammor här inte, nu är jag stor och mamma själv, då är man glad, punkt slut!

Sambon ringde nyss och jag frågade var solen tagit vägen och han lugnade mig med att den kommer 14.00 för det visade de på väderkartan!
Då så, då är ju allt bra!