Långt mellan gångerna...

Daterat: Tisdagen den 3:e maj 2005 kl 10:04
Nu har jag nog jämkat mig med att detta inte riktigt är en dagbok i ordets rätta bemärkelse, i alla fall inte en varjedagbok...
Ångesten över att jag inte hinner skriva varje dag börjar släppa, och jag har nog insett att det kanske inte ligger i hela världens intresse att läsa om mig dagligen...
I morse hällregnade det när jag slog upp mina gröna vid fyra-tiden (cortisonet gör att jag är pigg nästan dygnet runt, jag önskar jag kunde behålla den effekten resten av livet, det är SÅ häftigt att inte alltid vara trött...) och det kändes som hela världen bestod av vatten...
Smattret mot rutan var uppiggande i stället för sövande så efter lite snusande i sonens nacke klev jag upp...
Synen i badrumsspegeln fick mig att nästan skrika högt!...Nu har den negativa effekten av cortisonintaget satt igång och mina ögonlock hängde nästan över ögonen pga av allt vatten som kroppen samlat på sig över natten...
Efter ett försök att pinka ut överskottet insåg jag det fruktlösa i att försöka se snygg ut under medicinbehandling och käkade ett par mättande ost- och skinkmackor ihop med en rejäl näve tabletter (låter nonchalant, men det känns verkligen som en hel näve!)...
Mormor som blivit influgen för att ta hand om hostande dotterson gjorde mig sällskap och när jag bytt en mugg O´boy mot mina av sonen kidnappade skor så cyklade jag faktiskt, trots regnet, ner till pendeln...
Tänk att livet blir så oerhört mycket lättare och charmigare när man inte har ont?
Jag förstår inte hur människor med kroniska sjukdomar som har ont HELA TIDEN står ut?
Jag har ju ont till och från, och just nu från, och jag kan nog skatta mig lycklig att jag har fått den hjälp jag har...
Nu ska jag bara leta reda på karaktären någonstans nere en påse i garderoben så ska jag nog bli fit och lite lättare framåt mitten av sommaren kanske...men det är ju så gott att äta nu när jag äntligen kan!...kanske ska lära mig att vara mullig istället?...