Någon som vet vad man kan göra?

Jag har en väninna...

Hon är tillsammans med en kille sedan nio år, de lever i ett stabilt förhållande och båda har fast (så fast man kan ha i dagsläget?) arbete.

Båda längtar, och har längtat länge, efter barn.

De har försökt skaffa själva men har inte lyckats...

De har försökt med hjälp av svensk sjukvård men naturen vill inte riktigt att det ska gå vägen för dem.

Efter fem års kämpande så vände de de sig till adoptionsmyndigheterna och har nu utretts på både bredden, tvären och höjden...

De har gått en ganska lång kurs i föräldraskap (som om vi andra föräldrar måste det?)...

Hon skrev ärligt i ansökningspappren att hon har nedsatt hörsel på ena örat och att hon bär glasögon...

Hon hade dessutom oturen att födas med Turners syndrom, vilket innebär att vissa organ i kroppen inte utvecklas helt och därför ibland gör att personer med detta tillstånd inte kan få barn.

Dessa tre faktorer som inte någon av dem påverkar ens kapatibilitet som förälder gör att de efter ett antal rundor stod med endast två länder kvar som godkände dem som adoptivföräldrar, Vietnam och Etiopien.

När de äntligen tillät sig att glädjas lite över att ha kommit så långt bestämde sig även dessa två länder för att skärpa sina adoptionsregler så att det till slut inte återstår några alternativ alls.

Nu orkar de inte gå vidare utan har beslutat sig för att försöka leva ett kvalitativt liv utan barn, men vad har vi för regler i världen när vem som helst kan skaffa barn utan några tillstånd alls men när det gäller adoption så kan inte ett par med alla medmänskliga förutsättningar och största vilja i världen få adoptera ett barn som behöver en mamma och pappa bara för att den ena är lite för kort, hör lite illa och måste använda glasögon?