Bara för jag kan!

"Hej tomtegubbar, slå i glasen, och låt oss lyckliga vara" klämmer man i med nubben i ett fast grepp i näven för att sedan hoppa högt när sonen på stolen bredvid började yla rakt ut som om han drabbats av ett tidigt slaganfall...
Av ren instinkt satte jag handen för hans mun och alla runt bordet blev knäpptysta...
"Barnmisshandel", drog det genom mitt huvud, de tror att jag brukar slå honom...
I nästa sekund insåg jag att de bara undrade varför han skrek så hjärtskärande när vi sjöng...
Jag tog bort handen från den lilla munnen och frågade: -Varför skriker du så när vi sjunger?
-Föj jag äj en liten pojke, kom svaret snabbt...
Jaja, önskar man kunde komma så lätt undan även i vuxen ålder...
God fortsättning på er!